Livet ter sig som om man försöker hålla i en hal tvål. Det glider en ur händerna.
Enligt astrologer, mystiker och andra både andliga och spirituella, så kallas denna tid för den nya tiden. Vi har nu, rent energimässigt gått in i ett nytt tidevarv. Det finns naturligtvis en uppsjö av idéer kring detta och det är upp till var och en att själv bilda sin uppfattning.
Som empat kan jag bara instämma i den mäktiga känslan av att energierna nu är betydligt starkare och mer annorlunda än jag någonsin upplevt de. Jag själv är fullständigt övertygad om att vi nu lever med ena foten i den gamla vana tredimensionella verkligheten och den andra försiktigt balanserande i den femte. Det som känns är den genomgripande rensningen av vårt tredimensionella jag.
Det är detta jag tänker skriva om i denna blogg. Hur det känns och är för oss i övergången när fasaden rämnar och allt känns gungigt. Våra ”vanliga” känslor som ensamhet, rädsla, glädje, orolighet osv blir alla starkare och vi har svårt att förstå varför. Har jag en gång i livet haft lite ångest inför vissa saker så kan det helt plötsligt hända att jag nu får riktig panikångest istället. Hur kan jag tänka kring det här och varför händer det?
Dessutom verkar fler må dåligt. Är det inte mentala svackor man upplever så är det fysiska oförklarliga symtom som läkarna dessvärre inte hittar något piller för. Huvudvärk, ledvärk, yrsel, illamående, magkrångel och så denna tryckande trötthet bl a. För att inte tala om alla konstiga drömmar J Nog är det saker på gång alltid!
Hoppas du skall finna några svar på dina funderingar om inte annat åtminstone förstå att detta är något som händer alla just nu. Det finns inte en människa som inte påverkas på något sätt, vare sig man känner det eller ej.
Jag tänker börja med en av den största känslan som inte bara är tillskriven en del av befolkningen utan rent existentiell. ENSAMHETEN!